Sjukstuga

Jag har inga kommatecken på denna dator men det får gå ändå. I lördags så gjorde jag Roger Kalle och David (han som jag berättade om som var halvkines han är även med på foto i ett av inläggen nedan från flytande baren) ett nattdyk. Det var ett sedvanligt nattdykt relativt grunt med ett maxdjup på 21 m och ett genomsnittligt dykdjup på 16 meter. De som dyker och kanske även flera av er andra vet att man inte kan göra en snabb uppstigning när man dyker. Detta för att kväve bildas i kroppen i form av små bubblor på grund av att kroppen "trycksätts". Kvävet och bubblorna hinner dock vädras ut innan man kommer upp till ytan om man gör en långsam uppstigning. Gör man inte det kan man drabbas av dykarsjuka. Tumregeln är uppstigning som är minst 18 m per minut och helst 3 min säkerhetsstopp på 5 meters djup. Detta skiljer givetvis beroende på hur djupa och långa djup man gör men för ett sådant som vi gjorde så kan man säga att det ska räcka. Men man måste tänka på att andra faktorer också räknas in såsom om man dykt tidigare under dagen och samlat på sig kväve hur mycket man har druckit (man bör dricka mycket vatten för att inte bli uttorkad)hur mycket kroppsfett man har m.m.

Under detta dyk gjorde vi inget säkerhetsstopp på grund av att dyket var relativt grunt och uppsitgningshastigheten var cirka 3 minuter från 15 meter. Allt var i sin ordning efter dyket och vi åt alla middag tillsammans. Sen gick vi hem och la oss för att sova. Klockan 23 väcktes vi av att Madonna (tjejen på dykskolan) bankar på vår dörr och vill ha tag i Roger för att veta vår dykprofil under nattdyket. Tydligen så hade nänligen David börjat känna sig dålig med stickningar i kroppen och domningar i ett av hans ben (vanliga symptom för dykarsjuka) och t.o.m. tuppat av i 30 sekunder. De hade därför kört honom till sjukhuset i Batangas där han sedan dess har behandlats i tryckkammare för dykarsjuka. Han är fortfarande kvar på sjukhuset men ska i alla fall bli helt återställd vad jag förstår. Väldigt synd om honom som råkad ut för detta! Åter igen det här med försäkringar... Han trodde att han hade en dykförsäkring men enligt försäkringsbolaget så hade den gått ut. Vet inte riktigt hela storyn här med hans försäkring annat än att han är tvungen att betala notan kontant. 500 dollar i timmen kostar tryckkammarbehandling (han har legat inne 8 timmar vad vi vet). Lägg sedan på allänna sjukhuskostnader så får du en rejält saftig nota. Huvudsaken är givetvis att han blir frisk men alla kanske inte kan hosta upp pengar för en sjukhusnota.

Här ser man också hur dykarsjukan kan variera individuellt och även uppkomma på sådana dyk som man normalt inte ska få dykarsjuka. Vi kunde inte förstå hur han kunde få dykarsjukan på det dyk som vi gjorde. Han hade dock gjort 3 andra dyk den dagen men väldigt grunda då han gjort en Open Water kurs då han extraknäckt som dykinstruktör medan han varit här på semester. Tilläggas kan göras att han hade ätit och druckit dåligt den dagen samt varit stressad över dykkursen han gjort för att de hade svårt att kommunicera (de pratade två olika språk mandarin resp. kantonesiska).

Ja i vilket fall fick man sig en liten tankeställare. Vi gjorde ett jättefint dyk igår till ett vrak som heter Alma Jane som ligger på 30 meter 1 minuts båtfärd härifrån. Då gjorde vi en lång och fiiin uppstigning (strömt som satan var det så vi hängde som vimplar på linan).

Appropå Davids sjukhusvistelse så kom jag på att jag glömt skriva om att Kalle låg sjuk i denguefeber för några veckor sedan (därav rubriken sjukstuga). Han klarade sig dock med vård hemma i sängen. Doktorn kom hit och tog blodprover gav medicin och dropp. Droppet släpade Kalle med sig till restaurangen när han skulle äta och det hängde vi upp i ett parasoll. Jag kallade det för ett "tropiskt dropp" om man nu ska vara lite fyndig mitt i allt elände.

Här är en bild på det tropiska droppet:



När jag ändå är i farten och lägger upp sjukhusrelaterade bilder så kan jag dela med mig av följande bild på Roger som jag inte lyckades lägga upp förut när han var inne på sjukhuset med sin hals. Notera att Roger sitter i undersökningsstolen och att de som sitter i "väntrummet" och väntar på sin tur sitter alldeles brevid undersökningsstolen. Ha ha ha ha vad sjukt!