Hundräddningspatrullen

Ibland hinner jag inte riktigt med att göra helt nya uppdateringar. Som i detta fall t ex. För cirka två veckor sedan när jag och Kalle var ute och motionerade så fick vi syn på något lurvigt på en svart sopsäck precis vid "stora" vägen. Vi trodde att det var ett dött djur för det var helt orörligt. Sedan kikade vi närmare och såg att det var en liten liten hundvalp som bara var skinn och ben och som andades lite försiktigt. Försökte få kontakt med den men den orkade knappt lyfta ögonen. Jaha, vad göra? Lämna hunden med en säker död till mötes eller rädda den? Ingen annan verkade ett dugg brydd över denna hundvalp, folk bara trampade rätt över den. Kände verkligen att det var ett väldigt dåligt läge att ta sig an en hundvalp men nej mitt hjärta skulle brista om jag lämnade den för att dö när jag visste att jag kunde ha räddat den. Givetvis tog jag den i famnen och bar den hemåt. Roger som är lika förtjust i hundar som jag stödde mitt beslut till hundra procent när jag kom hembärandes på den lilla krabaten. Nej, ni behöver inte oroa er, vovven ska INTE med oss hem till Sverige, det kan vi lova er denna gång. Vi är bara ett jourhem åt den eftersom vi ska hitta ett permanent hem så fort den återfått sin styrka. Den, och den förresten, Emma har vi ju döpt henne till. Emma är numera avlusad och har ätit med god aptit sedan vi har matat henne en massa. Nu har hon nästan ätit upp sig helt och har återfått sin styrka och skuttar runt och busar. Nu är det snart läge att ta henne till veterinären och ge henne lite olika vaccinationssprutor och sedan hitta ett toppenhem till henne.