Jaha, för er som undrat och inte vet så åkte Roger i ilfart til sjukhuset i Batangas i måndags morse, bara några timmar efter att han kommit tillbaka från USA. Halsbölden jag skrev om förut ställde till med ännu mer problem och Roger kunde inte dricka och hade svårt att andas när han låg ned. När vi kom till sjukhuset i Batangas så blev vi inskyfflade i ett rum fullt med folk där halsspecialisten höll hus. Problemet var att vare sig halsspecialisten eller sköterskorna verkade så brydda över att Roger kommit in. Etersom Roger inte kunde prata så var det jag som fick prata med dem. När jag sa att vi behövde träffa halsspecialisten NU så gäspade halsspecialisten och kollade på klockan och sa att hon slutade sitt pass så vi var tvugna att komma tillbaka morgonen därpå. Jag höll på att spricka av ilska, hur kunde de skicka hem honom utan att ens ha tittat på honom, han var ju riktigt illa däran??? Mitt upp i allt började bölden att spricka så Roger sprang ut och in ur sjukhuset och hostade upp allt som fanns i halsen (först en halv liter rosa lödder, sen en svart sörja och sedan en massa var). När jag övertygat dem om att Roger nog skulle dö om de inte tog in honom (Roger menar att han inte skulle ha dött men för mig var det enda sättet att få personalens uppmärksamhet) så fick vi sätta oss och vänta i akutrummet. Under tiden hade jag också kontakt med Ulrika för lite rådfrågning och tur nog så känner hennes kille chefsläkaren på sjuhuset så vips så fick vi gå före kön och fick träffa chefsläkaren. Han såg lite chockad ut över det han såg i Rogers hals så han såg till att Roger blev inskriven på direkten. Så fick Roger ett rum på sjukhuset och behandlingen med dropp och intravenös penicillin påbörjades. Det dröjde ända tills dagen efter tills vi fick träffa halsspecialisten men som tur var så hade ju bölden spruckit av sig självt så från och med dess så mådde Roger allt bättre. Jag sov vid Roger sida på en liten brits (stor nog för att undersöka en katt på ungefär) och åkte och handlade Pizza och hamburgare till Roger så fort han kunde äta igen. Sjukhusmaten var ingen höjdare. Inte sjukhuset heller direkt. Tyvärr lyckades jag inte ladda upp alla bilder så ni kan se. Fast personalen var trevliga, de var tålmodiga med mig som sprang och tjatade på dem så fort droppet behövde bytas, när vi behövde fler kuddar osv. Och som det sprang personal där då. Det var en person som sopade, en som tvättade golven, en som tog blodtryck, en som byte droppet, en som gav penicillin, en som kom med avsvällande medicin, en som tog blodprov osv. Det kom in någon varje timme dygnet runt. Efter tre nätter fick Roger skrivas ut och det var väldigt skönt! Vi kom tilbaka i lördags. Roger är så gott som frisk nu men måste äta penicillin i 2 veckor. Läkaren rekommenderade en bortoperation av halsmandlarna men det gör nog inte Roger i första taget.
De envisades med att rulla runt Roger i en rullstol
Så här såg röntgenmaskinen ut, vet inte från vilket årtionde den är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men fyyyy va läskigt alltså! Inte kunna andas och inte få hjälp direkt? My god, du måste ju nästan kollapsat av oro? Huuuh låter jätteläskigt! Vilken tur att du va där så du kunde tjata åt han i alla fall så att han fick hjälp tillslut! Och tur att han är bättre nu. Hälsa! Kram kram
Skicka en kommentar