En storfight!

Pacman

Häromdagen så gick den filippinske boxaren Manny Pacquiao alias Pacman The Destroyer en titelmatch om världsmästarbältet. Hela byn avbröt sina dagliga göromål och samlades för att se matchen: unga, gamla, barn, kvinnor, män, byggarbetare, dykinstruktörer o.s.v.

Det är intressant att se hur sport tenderar att frambringa en känsla av fosterlandskärlek, eller det kanske är tvärtom, att fosterlandskärleken frambringar ett intresse för vissa sportevenemang? Hursomhelst! I Sverige samlas ju även t ex de minst fortbollsintresserade för att se när Sverige ska möta England i fotbolls EM, ivrigt påhejande "Sverige, Sverige!". Och åh så stolta vi blir när Anja plockar guld efter guld eller när Klüft sopar banan med sina konkurrenter. Även den där kanotisten som vi inte minns namnet på som tog OS guld minns vi med stolthet, svenskar som vi är!

Det är kul att denna känsla verkar finnas i hela världen! Härmodagen fick vi alltså höra de filippinska glädjetjuten och se stoltheten över att vara filippin när "Pacman" slog ut sin motståndare och fick ta emot världsmästarbältet!

P.S I helgen är det landskamp, givetvis måste vi se hur det går för Sverige för visst fasen måste de till EM så att vi kan samlas allihopa för att heja på!

Bilder från dykskolans bar där ett stort gäng hade samlats för att se matchen: