Avskedspartaj

Igår kväll var jag på Ulrika och Matts avskedspartaj, det bjöds på öl, pizza och andra små tilltugg. Festen hölls på Atlantis, dykskolan de jobbar på. Idag flyttar de nämligen till Dumaguete där Atlantis har en systerskola som de ska jobba på. De har varit i Puerto Galera fyra år (tror jag) så de kände väl att det var dags att röra på sig lite. Supertrist att de flyttar precis när jag och Roger kommit hit men vi kommer säkerligen att åka och hälsa på.

Här skiner solen (vilket ni säkert kan se på mitt rödblanka nylle på kortet)men idag måste jag hålla mig inne då jag ska lösa några arbetsrättsfall i skolan. Fick för övrigt precis ett mail av Roger som bara för en liten stund sedan landat på Orlandos flygplats.

Roger på vift igen!

Jaha, då har Roger rest iväg ännu en gång i dykningens namn. Denna gång till Florida och närmare bestämt Orlando!!! I Orlando hålls nämligen den årliga dykmässan DEMA - ett Mecca för alla dykare. I år är det tydligen också en massa nyheter på rebreatherfronten som skall presenteras vilket givetvis Roger är exalterad över. Roger har åkt dit tillsammans med Simon, en arbetskamrat till Roger. Dessutom finns Andy (Rogers gamla chef som ni kanske minns) på plats så de ska givetvis göra några "feta grottdyk" som Roger uttrycker det.

Ni anar inte hur avundsjuk jag är, jag vill också åka till Florida! Inte för att jag är intresserad av dykmässan men i Florida finns det ju massor av annat skoj att göra och se. Hursomhelst så hoppas jag att Roger kommer att gilla Florida (han har ju rätt starka åsikter om USA:s politik) så att vi kan åka dit tillsammans någon annan gång, typ när jag har jobb och har råd att köpa en biljett...

Klassresa

Rogers jobb har precis haft 32 elever från Hong Kongs mest exklusiva pritavskola här på klassresa (själv åkte jag på klassresa till Fjärdlång och Gotland). Samtliga elever mellan 13-15 år, Hong-Kong kineser samt europeiska ungar vars föräldrar har något topp jobb i Hong Kong. Alla barn skulle ta dykcert och Roger hade hand om 6 utav eleverna. Lärarna som jobbar på skolan, samtliga från Europa, tjänar tydligen väldigt bra pengar. En av lärarna berättade att han planerade att pensionera sig när han jobbat i 16 år. Eleverna har, enligt lärarna, hård press på sig i skolan av sina föräldrar så denna resa var mycket uppskattad då de fick vara lite mer avslappnade än hemma i Hong Kong. Efter att alla elever klarat sina dykcertifikat så bjöds alla (elever, lärare, dykinstruktörer med respektive samt överig staff) med på BBQ på en "öde strand" cirka 15 min bancaresa (båtresa) från Big Laguna. Det var en mycket lyckad tillställning. Bilder från utflykten:

So you think you can dance?

Jag blev på jättebra humör i morse när jag fick denna film mailad till mig, och jag som inte ens gillar fåglar! Kolla in länken nedan, hihihi!



http://www.youtube.com/watch?v=1j_fxs8mUcQ

Dopfest och hårt arbete

I torsdags var vi bjudna på vår första fest här i Filippinerna. Festens huvudperson var Lilja, blott några månader gammal. Hennes föräldrar - Ulrika (en supertrevlig svensk tjej) och hennes kille Matt som båda arbetar på en annan dykskola här i Puerto Galera - hade ordnat en dopfest i deras hus. Det bjöds på mat öl (inte som i Sverige där det bjuds på kaffe och kaka, ha ha ha!) och trevlig stämning :-). Lilja sov sig igenom hela festen, jag har aldrig träffat ett så lugnt och harmoniskt barn. Enligt Ulrika så har hon endast skrikigt en gång sedan hon föddes (annars gnyr hon bara till lite när hon vill något)! Vissa av oss tog sedan en jeepney till Sabang där vi avslutande kvällen. Tråkigt nog så ska förmodligen Ulrika och hennes familj flytta till Dumaguete (ett annat ställe i Filippinerna). Typiskt, enda svenska tjejen som bor här!

Annars är det full rulle här! Jag har SJUKT mycket att göra i skolan. På två veckor ska jag läsa tre böcker (totalt 700 sidor) och lämna in fyra uppgifter (på 1 till 5 sidor). Efter det så blir det något lugnare, då ska jag "bara" göra tre uppgifter på två veckor med något mindre litteraturläsning. Ja, så går det när man ska läsa tre kurser på en gång. Så hör ni inte mycket av mig under denna tid så vet ni varför. På dykskolan är det ganska mycket att göra. Roger har lyckats sälja lite dykvideos vilket är en bra extrainkomst. Imorgon så börjar han dessutom en Open Water kurs med sju stycken 15-åringar.

Inatt och nästkommande natt så ska jag försöka lägga tankarna på annat. Jag ska bänka mig framför sista och avgörande kvalet samt F1 loppet för säsongen som körs i Brasilien. Jag måste nämligen försäkra mig om att Alonso INTE vinner!

Förresten så är det 1 år och 3 dagar sedan vi lämnade Sverige. Vi åkte ju till Thailand den 17 oktober 2006. Tiden går fort när man har roligt :-)!

Här kommer lite bilder från dopfesten!



Lilja - det lugna och sovande lilla barnet







Matt syns här till vänster i bild



Ulrika

Rogers kontor

Här kommer lite bilder från La Laguna Beach Club där Roger jobbar och där vi spenderar stora delar av vår tid.

Vi badar i poolen, ligger och solar vid poolen och Roger kör kurser i polen. Vi äter de flesta av våra måltider i restaurangen där vi har 50 % rabatt, dricker öl och Pina Colada (min favorit drink) i baren där vi också har 50 % rabatt (öl kostar oss då 4 sek och Pina Colada 8 sek). Den röda båten är dykskolans båt, den tar en till de cirka 40 dyksighterna som finns i närheten här (se dykkartan). Bilderna som är tagna från restaurangens ovanvåning visar hur stranden ser ut åt båda hållen och som ni ser är den ganska liten. Allt som finns i dykskolan (utrustningar etc) är i tipp topp skick.

För er som inte vet så kan ni klicka på bilderna, då kommer de upp i ett större format.

Grattis på födelsedagen Pappa Guy!

Vilken faaart (som Alvin, min systers son brukar säga)!

I morse, efter en stadig grötfrukost, tog jag och Roger varsin undervattensskoter och kollade in det lokala revet och dyksighten Dry Dock som ligger precis utanför dykskolan.

Dry dock: Depth: 24-30m (80-100ft) Sunk in 1998, this is a huge steel construction which lies on a sandy bottom. Along with 2 nearby coral reefs it's teaming with marine life. One of it's main attractions is a giant barracuda which resides here.

Det var hur kul som helst att flyyyga över reven, svisch sa det bara!

Här kommer lite coola bilder!

En storfight!

Pacman

Häromdagen så gick den filippinske boxaren Manny Pacquiao alias Pacman The Destroyer en titelmatch om världsmästarbältet. Hela byn avbröt sina dagliga göromål och samlades för att se matchen: unga, gamla, barn, kvinnor, män, byggarbetare, dykinstruktörer o.s.v.

Det är intressant att se hur sport tenderar att frambringa en känsla av fosterlandskärlek, eller det kanske är tvärtom, att fosterlandskärleken frambringar ett intresse för vissa sportevenemang? Hursomhelst! I Sverige samlas ju även t ex de minst fortbollsintresserade för att se när Sverige ska möta England i fotbolls EM, ivrigt påhejande "Sverige, Sverige!". Och åh så stolta vi blir när Anja plockar guld efter guld eller när Klüft sopar banan med sina konkurrenter. Även den där kanotisten som vi inte minns namnet på som tog OS guld minns vi med stolthet, svenskar som vi är!

Det är kul att denna känsla verkar finnas i hela världen! Härmodagen fick vi alltså höra de filippinska glädjetjuten och se stoltheten över att vara filippin när "Pacman" slog ut sin motståndare och fick ta emot världsmästarbältet!

P.S I helgen är det landskamp, givetvis måste vi se hur det går för Sverige för visst fasen måste de till EM så att vi kan samlas allihopa för att heja på!

Bilder från dykskolans bar där ett stort gäng hade samlats för att se matchen:

Kommentaren i Desperate Housewifes som upprör en hel nation

Detta klipp är på vartenda nyhetssänding här just nu. Många Filippinos är väldigt upprörda..

http://www.youtube.com/watch?v=tYB4H0Po0A0

Jag backar bandet lite

Jag tänkte att jag skulle berätta om vår ankomst till Filippinerna!

Vi landade den 25 september, tidigt på morgonen, efter en nattflygning från Bangkok. Inte mycket sömn blev det. Lyckades roffa åt mig 3 säten men då "fasten seatbelt" skylten lös nästan hela vägen p.g.a. turbulens så fick jag sitta upprätt som en pinne i alla fall.

Det var tjock dimma i Manilla när vi kom fram. Utanför flygplatsen väntade vår privata transport som Rogers dykskola hade bokat åt oss. Det var en man och hans fru. Hade jag inte vetat att Rogers chef, Frank, brukade anlita dem och att de kände varandra så hade jag blivit lite skraj när Roger hittade en pistol i stolsfickan när han letade efter en tidning att bläddra i. Helt plötsligt skulle han (chauffören) rota fram den där pistolen och gav den till frugan som satt brevid honom. Han gjorde ingenting mer men vi fick sedan veta av Frank att den här frassen jobbade med något slags polisarbete vid sidan om och utnyttjade gärna sin position om någon stoppade honom av någon anledning (då kunde han vifta lite med sin bricka och sin pistol).Vi märkte allt att han gillade att "styla" lite med sin pistol. Dom var i vilket fall mycket trevliga och redan här märkte jag hur bra på engelska de är i Filippinerna. Jag kunde snabbt lägga ner min "thai-engelska" (hello, we go Philippines, he work, diving) när jag märkte att folk undrade om jag trodde att de var tröga.

Bilresan tog 4 timmar. Sträckan vi åkte var dock endast 10 mil. Det går inte riktigt att förklara... men tänk dig E4:an (med grästovor mellan asfalten) i rusningstrafik med en fil. Då tar det ett tag att förflytta sig. Resten av vägfilerna var under konstruktion och det kommer de nog att vara ända tills politikerna slutar stoppa pengarna i den egna fickan. Vi blev sedan hämtade av dykskolans privata båt så att vi slapp trängas med all vår packning på båtterminalen och de körde oss ända fram till strandkanten utanför dykskolan. Här ser båtarna ut på ett speciellt sätt, se nedan. De kallas för "banca" och kan rymma alltifrån några enstaka personer upp till drygt 100 personer. Nu vet ni hur vår resa hit gick till.

P.S Nu skiner solen igen här :-)!

GRATTIS FREDRIK 31 ÅR!